Det är ingen tvekan längre, vintern är här! Jag höll på att frysa sönder i natt på väg hem från krogen! Men någonstans långt inom mig måste jag erkänna att det faktiskt var en liten charm. Små kristalliknande snöflingor, belysning över gator och torg, mitt i natten tillsammans med en kär vän Trötta traskade vi hem genom vinternatten, när vi närmade oss mitt slott var det endast ljudet av våra klackar som ekade mot den köldfrusna marken som bevisade för oss att vi faktiskt fortfarande var vakna.

Vi dansade gärnet fullständigt, från dansgolv till dansgolv. Och aldrig förut i mitt liv har vatten med istärningar smakat så fruktansvärt gott som i natt. 

Dagen började med, eller slutade föresten gårdagen någon gång? Hur som det jag vill få fram är att jag sovit endast någon timme i natt, inget att rekomendera. Men så kan det bli när huvudet är fullt med annat.

I skolan idag fick vi lära oss att ta blodtryck bland annat, mitt var ju då en aning (!) för lågt! Kändes i allafall hursom proffsigt att gå omkring i riktiga sjuksköterskekläder och ett stetoskop runt halsen, då ser man sådär viktig ut xD hahaha

Nu ska jag i allafall trottsa min trötthet och ge mig ut i vintermörkret för att göra krogen osäker. Eller nu och  nu, det ska jag ju inte för jag kan knappast gå dit i mysbyxor och blött hår, men så småningom i allafall.

Satte jag i ett får idag :O Vi disekerade hjärtan, lungor, luftstrupar och struphuvuden i skolan idag. det var fränt och spännande, men lite äckligt i början faktiskt. Shit vad konstigt det kändes att ta i strupen, med alla broskringar. den såg dessutom ut som en orm med struphuvdet, och alla som känner mig vet att jag har en satans fobi för sådanna! Vi var inte sådär jätteseriösa utan flummade ganska ganska mkt, det gjorde det hela rätt skojjigt. Bland annat skulle lungan blåsas upp med hjälp av ett rör för att vi skulle se vad som hände vid ett andetag. Sen punkterade vi den, så det pyste en jäkla massa xD hahaa

Innan  skolan gick jag en promenix med grannen Sofie, trevlich! Sen blev det kaffe, kaffe, kaffe… 

Nu är det te, te, te…. och hästpepparkakor xD hahaha

Jag hade tänkt mig att plugga en massa idag, jag borde verkligen. Hade inget schemalagt idag, så det skulle bli att sitta hemma och plugga. Men vad händer? Jo, jag sover bort halva dagen typ! Men shit vad skönt, jag har varit och är visserligen fortfarande så vråltrött och helt slutkörd. Men inte i helvete blev det massa plugg då inte… Alltså har berget bara vuxit sig ännu högre, och nu briner det snart i knutarna igen. Men för att se något positivt så har jag i allafall fått mitt kaffe idag xD och mammas hallonpaj

Sen en tid tillbaka har jag varit trött
Försökt att vara allt på samma gång
Så mycket man kan göra och borde och vill
Mitt i allt så ska man räcka till

Sen en tid tillbaka har jag varit tom
Och försökt att hitta spår som leder rätt
Ja det finns så mycket måsten att vara bra på det man kan
Och mitt i allt så ska man vara sann

-Melissa Horn-

Nu kom jag precis hem till mitt lilla mysiga krypin, sitter i soffan och myser tillsammans med kissen, ska fixa en kopp te och tända massa mysiga ljus också. Like it

Imorgon ska jag dissekera ett får :O haha! Men först blir det en promenix med grannen =) Kuligt!

Men jag har en annledning. Denna dag verkar inte vara min… Till att börja med, jag går upp i ottan som vanligt, är svinkallt och då menar jag verkligen svinkallt. Som tur är träffar jag Sofie som är ute och jobbar, påväg till bussen. Snackar en snabbis för att sedan återgå till varsit tråååk, Kommer in till HU, sitter där och väntar, men hon jag ska plugga med visar det sig ligger hemma och sover. Jahaa.. och vad gör jag då här lixom :S Knallar in till HUB, lyckas spärra mitt konto med RÄTT lösen, jag lovar. Jävla dator

Bestämmer mig då för att gå till bibblan, sitta där och plugga i väntan på nästa äventyr. Får se hur det går i dag.. Inte nog med allt detta, jag har långt ifrån fått allt gjort som skulle vara gjort till idag. Så nu Sandra lilla har du ett berg att ta tag i innan klockan är elva, sätt igång!

Aningen negativ, jo jag vet.. Men vissa dagar vill man bara dra täcket över huvudet… eller i allafall få en kopp caffe.

Jag var med om något idag, något som verkligen har fastnat på mina näthinnor. Man kan tänka att det var ju bara på film, och visst det var det. Men kroppen reagerade ändå rätt mycket på det vi fick se, det är ju ingen normal syn, inget som möter oss dagligen direkt. Det var detaljerat, minst sagt! Alla satt vi nog där med andan i halsen och var smått chockade av det vi såg.

Nu undrar ni kanske vad det är som är så scpeciellt vi sett? Jo, idag mina vänner fick vi på sjuksköterskeprogrammet se en film på en riktig obduktion, ed ett riktigt lik. Helt ärlig tyckte jag det var slakt, jag tyckte det var fruktansvärt. Han bara slet och drog i den där stackars farbrorns organ. Knaken när revbenen sågades av fick oss alla att hålla andan skulle jag tro. För att inte nämna när de slet av och rullade upp huden i ansiktet. Gooosh säger jag bara. Man kan inte längre se det som människor om man ska kunna klara av att göra något sånnt där?! HUR. hur kan en människa fixa att göra sådär med en annan människa? Hur är det möjligt?! Det första jag sa till mamma och pappa idag efter det där var att de fick lova mig att dör jag innan dem vill jag inte bli obducerad, då får de häldre gå och fundera över min dödsorsak. Det ska jag skriva ner någonstans, aldrig i mitt liv att någon ska få göra sådär med min kropp.

Sorry för ett kanske aningen obehagligt inlägg, hoppas ingen tar illa upp av mitt lik-snack. Jag bara undrar, vart tar värdigheten vägen i ett sånnt där läge?! :S

Hur som helst, nu sitter jag här med en kopp blue fruit te och försöker skriva om syreutbytet i lungorna. Jag har ett helt berg av saker jag borde göra. Jag stressar snart bort mig själv. Imorgon förmiddag blir det först att plugga med Tina på HUB, för att sedan fördriva em med basgruppsscenario på US.

Jag vet inte om det är för att det är kväll och jag tänker aldeles för mkt då, men jag blir ofta väldigt nostalgisk då. Tänk om man kunde få spola tillbaka tiden!?

Jag trodde nog aldrig riktigt jag skulle säga dem här orden, men nu gör jag det. Helvete vad ”jag saknar att gå på gymnasiet”. Det är inte riktigt sant egentligen, mkt med den tiden vill jag bara bort och kom aldrig mer igen. Men samtidigt, mkt från då vill jag ha tillbaka. Tryggheten, vännerna… er! Jag saknar att alltid ha er i skolan att kunna prata av sig med, skratta, deppa, dricka kaffe, klaga och busa tillsammans med. Jag saknar er så jag nästan går sönder

Men det var egentligen inte det jag tänkte babbla om ikväll, bara nästan. Det var nämligen så att i lördags var det öppet hus på denna gamla kära gymnasieskola, så Anna, jag och Ida bestämde oss för att traska dit. JAG skulle nämligen vara på bild där inne och det skulle stå om min väg efter BF, som för att visa lite vilka stora möjligheter det finns efter programmet. Hur som helst, jag hade förväntat mig ett litet diskret foto, men det var inte riiiiktigt det som mötte mig. När jag kom in i skolan möttes jag snart av Johan som sa att kortet var sååå stort, jag trodde självklart han överdrev en smula. Men det visade sig inte vara fallet. Kortet var STORT och satt mitt i en korridor. Hej och hå, här gör vi reklam lixom xD Hur som helst, känslan när jag kom in i skolan igen var något jag aldrig upplevt där förut. Det känndes så bra och hemtrevligt, ville bara stanna kvar där. Det om något mina vänner säger nått om hur pass illa det faktiskt är, heller hur?! Ville (nästan) gå och krama om mitt skåp, ta fram mina böcker och traska iväg till en lektion (ingen jävla föreläsning med latinska termer och kemi som är näst intill omöjlig att först). Men så är inte livet som universitetsstudent, OCH jag borde framförallt sova nu. Ska upp 5.30 imorgon för att bussa (mkt smidigare än att skriva åka buss xD) till föreläsning om cirkulation och sen en obduktionsvideo.

God natt

WordPress? Jag vet knappt vad det är, men provar får vi se. Misstänker att det är ungefär som alla andra bloggar?!

Jag kan inte lova att jag blir en aktiv bloggare, jag har misslyckats förr xD Men någonstans tycker jag det finns en charm med bloggande, jag gillar att läsa andras och att efter en tid titta tillbaka i min egen för att se och minnas saker som hänt.

Så let´s go, nu kör vi! Nya tag xD